Jag fyllde 44 år i somras. Visserligen har jag aldrig haft någon livskris, men ibland funderar jag som alla andra över meningen med livet.
Jag började jobba som säljare när jag gick i högstadiet och har fortsatt jobba som säljare ända tills hösten 2013. Egentligen passar jag bra i den rollen: jag är en lättsam och enkel person som gillar att umgås och som kommer väl överens med de flesta.
Men när jag tänker tillbaka och letar efter stunderna där jag varit som gladast och mest harmonisk är det aldrig minnen från jobben som dyker upp. Alla mina lyckligaste minnen är från när jag inte varit säljare. Jag har faktiskt upptäckt att jag egentligen inte gillar att sälja. Jag vill umgås med människor utan att ha som mål att få dem att köpa något av mig.
Den allra bästa tiden i mitt liv var när jag var pappaledig med mina söner. Vi bakade, åkte till stranden och skogen och undersökte naturen, läste, klättrade i träd, besteg berg (stenar), sparkade boll, lekte gymnastik, dansade, hängde på öppna förskolan, gick på biblioteket, fikande, åkte hem till barnens kompisar, lekte ännu mer. Vi stressade inte. Vi tog dagen som den kom och hade det lugnt och skönt.
I dag är mina killar stora (13 och 16 år) och smarta, starka och trygga. Det går bra för dem i skolan, de har fritidsaktiviteter som de gillar och som ändå låter dem att hinna med läxor och sina vänner. De har balans.
Min fru Amy, som jag varit tillsammans med sedan 1990, jobbar som frilansande journalist och fotograf. Hon har sitt kontor i ett mindre hus i vår trädgård och en arbetsplats på övervåningen och har också hittat en bra balans. Givetvis kommer hon att bli en närvarande vuxen för ”mina” barn i familjedaghemmet Kullerbyttan även om hon inte är anställd i verksamheten.
Familjedaghemmet Kullerbyttan i Åkersberga är mitt företag. Här vill jag erbjuda barn att tillsammans med mig utforska omvärlden på ett tryggt och roligt sätt i barnens tempo. Jag gillar att skoja och leka och ser på rollen som dagpappa som det närmaste man kan komma ett drömjobb: jag får hänga med de smartaste människorna i världen i en trygg hemmiljö och leka och se dem utvecklas. Det är det viktigaste och roligaste jobbet någon kan ha.
Så nu, mitt i livet, springer jag inte längre i ekorrhjuet. Nu är mitt mål att hitta balans och göra något jag mår bra av. Det är därför jag vill bli dagpappa i ett eget familjedaghem här i Margretelund. Jag kommer att vara ansvarig för att mina dagbarn mår bra: att vara den vuxna som var och en kan ha roligt tillsammans med, men även att vara den som tröstar när någon är ledsen, som peppar när någon är ovan och som håller i handen när någon är rädd. Det är ett stort ansvar, faktiskt det största man kan ha. Jag vet att jag är vuxen att ta det. Och jag inte bara vill ta det, jag vet att jag är bra på det också.
Samtidigt är det givetvis viktigt med backup: att jag inte är ensam om jag till exempel skulle bli sjuk. Min fru kommer att kunna hoppa in som vikarie plus att jag kommer att ingå i ett nätverk med andra, redan etablerade, dagbarnvårdare här i området. Därför kommer jag och mina dagbarn att kunna plocka det bästa ur alla världar: att ha en lugn hembas att leka i och utgå från, och att kunna stråla samman med andra familjedaghem för lek i större grupper.
Det är det där med balansen. Bara genom balans har vi en stabil grund att stå på medan vi växer och vidgar våra vyer. Det gäller både vuxna och barn.
Familjedaghemmet Kullerbyttan 