Lokaltidningen Kanalen i Åkersberga publicerade en intervju med Familjedaghemmet Kullerbyttan i egenskap av Tråsättras (och Åkersbergas) enda manliga dagbarnvårdare. Det var en väldigt trevlig intervju med Monique Stalås Hörnsten som också hängde med på en kort promenad i skogen här utanför huset när det var dags att ta bilder. Vill du läsa intervjun tror jag att det fortfarande finns några nummer av tidningen på ICA Favoriten här i Margaretelund (nummer 48 2013).
Jag har fått den stora äran att träffa flera härliga barn som kanske börjar hos mig efter årsskiftet, men jag har fortfarande platser kvar. Hör gärna av dig till mig om du vill veta mer om vad jag erbjuder, eller gör en intresseanmälan till kommunen här.
Jag har föresten startat ett Instagramkonto som heter ”tobiaslagerman”. Följ mig gärna den som vill: här kommer jag i huvudsak att lägga upp bilder från natursköna Åkersberga.
I fredags fick jag besök av pressen. Trevliga journalisten Emma Kirkhoff och fotografen Åsa Sommarström från Mitt i Södra Roslagen hade hört talas om att jag är den enda manliga dagbarnvårdaren i Åkersberga och ville göra en intervju.
Vi pratade i omgångar om varför jag sadlat om, varför jag ville bli just dagpappa och vad vi kommer att göra. Efter att ha läst faktarutan anar jag att Emma inte lyckades få tag i ansvarig på kommunen (det var mycket, mycket ont om tid för att hinna med leveransen till tryckeriet), så jag passar på att komplettera faktarutan med den information jag har:
För att bli godkänd som dagbarnvårdare i Österåker krävs att du först som främst inte är upptagen i polisens register över sexualbrottslingar. Det är naturligtvis inget mindre än en självklarhet.
Dessutom ska du ha vana av att arbeta med barn. Själv har jag jobbat med barn ideellt som tränare i över 22 år, plus att jag har två egna mycket fina söner. För att bli godkänd fick jag lämna referenser till olika personer som kunde intyga att jag faktiskt är bra tillsammans med barn och att jag inte hittat på en lämplig bakgrund. Jag lämnade fyra referenser när de flesta andra lämnar två eller tre.
Dessutom gör kommunens representant hembesök för att kontrollera att hemmet uppfyller de stenhårda kraven som krävs för att barnen ska vara trygga i familjedaghemmet. Som dagbarnvårdare upplyses man dessutom om att kommunen när som helst, utan förvarning, kan kika förbi och kolla att hemmet är städat och att barnen mår bra.
Personligen tycker jag att det är lysande: kommunen känner sig säker på att de anlitar en pålitlig dagbarnvårdare, dagpappan/dagmamman och föräldrarna får kontinuerligt ett kvitto på att barnomsorgen håller en hög kvalitet och barnen själva är skyddade av inte mindre än tre olika vuxna parter. Mindre än så bör man inte nöja sig med som förälder.
Av dagbarnvårdarna som finns i Åkersberga just nu har inte ens hälften en formell barnskötarutbildning. Precis som i näringslivet ser kommunen snarare till lämplighet och vad personen kan erbjuda barnen innan de godkänner en ny dagbarnvårdare. Jag tycker det är både förnuftigt och bra, inte minst för att vi dagbarnvårdare väljer det här yrket i vuxen ålder efter att ha sysslat med annat. När jag själv har anställt personal har jag upptäckt att en brinnande vilja kan åstadkomma mirakel. Men självklart är det aldrig fel med utbildning, så i vår kommer jag att plugga pedagogik på deltid och distans. (Det ser jag fram emot: jag har inte studerat på flera år.)
Med det skrivet (och så får jag konstatera att den här textmängden aldrig hade fått plats i faktarutan) tycker jag att artikeln var rolig att läsa. Hör gärna av er med kommentarer: jag är väldigt nyfiken på att höra vad ni tycker om den!
Dagpappan intervjuad i tidningen Mitt i Södra Roslagen.
Familjedaghemmet Kullerbyttan 