Följ familjedaghemmet Kullerbyttans dagliga verksamhet på Instagram!

Följ familjedaghemmet Kullerbyttans dagliga verksamhet på Instagram!
Följ familjedaghemmet Kullerbyttans dagliga verksamhet på Instagram!

Hej alla barn och föräldrar! Nu har det gått lite mer än ett år sedan jag bytte karriär. Min nya verksamhet är fantastisk: jag har de bästa barnen och föräldrarna någon kan önska! Jag har fixat ett eget lekhus där allt är anpassat för barnen (till skillnad från ett vanligt hem där ju normen är vi vuxna) och umgås så gott som varje dag med de andra familjedaghemmen i Margretelund i Åkersberga.

Vi kan alltså erbjuda våra barn både den mindre och lugnare gruppen och socialiseringen i större grupp. Våra barn leker och har superkul tillsammans oavsett vilken dagmamma eller dagpappa de har. Det är fullt ös varenda dag. Vi är ute jättemycket, gör korta och långa utflykter och både springer fort och slappnar av med barn-yoga. Barnen har stimulerande dagar och vill ofta stanna kvar en stund till när mamma och pappa kommer för att hämta sina små guldklimpar.

Jag visar våra dagar på Instagram. Följ gärna den dagliga verksamheten på Kullerbyttan där! (För att ditt barn ska få vara med på bilderna krävs ett skriftligt intyg från barnets vårdnadshavare.) Du hittar mig under instragramnamnet Kullerbyttansfamiljedaghem

🙂 Dagpappan

2008 fanns bara 12 i hela Sverige

Att få fram statistik som rör dagbarnvårdare är inte helt enkelt. Marie Nordberg, som skrivit en avhandling om hur män i förskolan påverkar könsrollsmönster, tipsade om att söka på Skolverkets webbsida. Dessvärre är den senaste undersökningen som jag hittat gjord 2008 (jag hoppas att trenden har vänt sedan dess).

År 2000 fanns totalt 10.545 dagbarnvårdare i Sverige, blandat kommunala och privata. 2008 hade antalet sjunkit till 5.124, varav 800 bedrevs i privat regi. Av dessa var 13 män inom de kommunala familjedaghemmen medan bara 12 män fanns som enskilt alternativ. I hela Sverige! (Källa)

Jag hade inte koll på exakt hur få män som faktiskt jobbar inom barnomsorgen och känner mig lite överväldigad. Undrar om det beror på fördomar, om män generellt inte vill jobba med barn eller om män blir avskräckta från att välja ett kvinnodominerat yrke för att statusen anses vara låg (vilket naturligtvis är helt vansinnigt: alla som jobbar med att ta hand om människor förtjänar respekt). Vad tror du?

Generellt sett verkar kvinnor vara bättre på att testa nya jobb och bidra till jämlikhet. Eller vad sägs om följande siffror?

  • Hösten 2012 var andelen kvinnor inom gruvindustrin cirka 15 procent, vilket är en tredubbling jämfört med för tio år sedan.
  • 2011 var 14 procent av de sökande till Försvarsmakten kvinnor. 2013 hade andelen ökat till 20 procent. Det kan jämföras med när vi hade värnplikt: då var det bara 5 procent kvinnor som gjorde lumpen.
  • 2011 fanns det 118 heltidsanställda kvinnliga brandmän i Sverige.
  • 2005 fanns drygt 1200 kvinnliga lastbilschaufförer i Sverige. 2010 fanns 2200 kvinnor.
  • 2001 hade polisen 18 procent anställda kvinnor. 2013 var 30 procent av de anställda kvinnor.

people

Enda dagpappan i Åkersberga

Nu närmar det sig. Jag har redan lämnat in mitt utdrag från belastningsregistret från Polisen (RPS 442.5: ett krav för alla som vill jobba med barn) och min verksamhetsbeskrivning. I dag ska jag lämna referenser till kommunen.

När kommunen har pratat med mina referenser är det dags att boka ett möte för att gå igenom att miljön uppfyller de stränga säkerhetskraven: barnen ska ha en trygg plats att vistas på. När huset blivit godkänt och jag kan öppna dörrarna kommer jag att vara den enda dagpappan i hela kommunen som erbjuder ett familjedaghem.

Visst är det lite underligt att det 2013, i en kommun med fler än 40.000 invånare, bara finns en man som vill ha det fantastiska jobbet att vara en dagbarnvårdare?

Ända sedan mina söner var små har jag hört föräldrar prata om att det behövs fler män i både barnomsorgen och skolan. Ändå är båda områdena fortfarande dominerade av kvinnor. Jag tror verkligen att hela samhället skulle gagnas av att en jämnare könsfördelning och tycker att det är synd att utvecklingen går så sakta. Enligt min erfarenhet är kommunen enormt positiv till att få in fler män i barnomsorgen, så jag tvivlar på att det handlar om att män diskrimineras från barnomsorgen.

När jag jobbat med att dra igång verksamheten har jag mötts av två reaktioner. De som känner mig och som tycker att jag är som gjord för jobbet jublar och undrar varför jag inte gjort slag i saken tidigare. Och så de som frågat om ”det inte finns lättare sätt att bli galen på”. Den sistnämnda gruppen är uteslutande män. Jag förstår att de skojar men någonstans i skrattet verkar det ändå finnas ett korn av uppriktighet, vilket kanske är en av orsakerna till att fler män inte vill jobba med barn?

Samhället i stort verkar ändå tycka att en jämn fördelning av kvinnor och män är en god idé. Jag har samlat några artiklar som jag själv tycker varit intressanta att läsa och hoppas att du också uppskattar dem:Emil och Alfred

Efterlyses: Fler män i förskolan
Viktigt med fler män
Insatser för fler män i förskolan
Forskning viktig grund för politiska beslut
Män i förskolan – kartläggning och analys av insatser

Här är några länkar till fördelarna med en barnomsorg som ger barnen möjlighet att vara ute större delen av dagen:Rasmus

Utomhuspedagogik
Friskare barn i ur och skur
Dagis utomhus ska ge friska barn
Folkhälsan
Motoriska aktiviteter i vardagen

🙂 Dagpappan